L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Inte

Alliansens partiledare åker land och rike runt med nio löften. Löften om vad man INTE ska göra om man vinner valet.

Min förhoppning är att väljarna INTE röstar på dem.

Rödgröna tar täten

Gårdagen bjöd på politisk uppvisning i ansvar, begåvning och såväl strategi som taktik från de rödgrönas sida. Ett detaljerat budgetalternativ till alliansregeringens passivitet gav resultat.

Både statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg bemötte budgetförslaget med miner som om de helst ville slippa kommentera förslagen. Försäken från Anders Borg i Agenda i söndags att utmåla den kostnadschock som skulle följa på en rödgrön valseger var lika trovärdig som informationsminister “Bagdad Bob” som under invasionen av Irak försökte få omvärlden att tro att allt var som vanligt. Fredrik Reinfeldt var mest aggressiv i gårdagens Aktuellt och ville helst kommentera det som de rödgröna inte föreslog.

Hanne Kjöller skriver i dagens DN att de upptärder “som om valet redan vore förlorat”.

Och ändå tillhör Reinfeldt och Borg de moderater som är alliansregeringens vinnare. Moderaterna går, jämfört med valresultatet 2006, fram med drygt två procentenheter enligt Novus Opinions senaste sammanvägning av väljaropinionen.

Förlorarna heter Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna som alla har fallit, sammanlagt från 22 till drygt 13 procent. Både Centern och Kristdemokraterna ligger farligt nära fyraprocentsspärren.

Läget för dessa partier är dessutom värre än vad de här siffrorna utvisar. Bland ungdomar är Kristdemokraterna och Centern nästan utraderade. Enligt SCBs senaste Partisympatiundersökning väljer 1,2 procent av 18-24-åringarna C, 1,7 procent KD och 4,5 procent FP. För Centerns del måste man passera 45-årsåldern för att få en väljarandel som når över 4 procent. Sin bästa notering når man bland dem som är över 75 år – 8,7 procent.

Folkpartister och centerpartister brukar klaga på att samarbete med Socialdemokraterna alltid straffas av väljarkåren. Det är trots allt en mild västanfläkt av vad man råkat ut för att liera sig i Moderatalliansen.

Det nykonservativa KD, nyliberala C och nyrepressiva FP har inte blivit en hit bland väljarna.

Det är nästan så att jag börjar tro på rödgrön valseger i höst. Mona Sahlin och Thomas Östros har haft några riktigt bra dagar så här i början av maj.

Mitten äts upp

Idag kom det en ny opinionsundersökning, denna gång från Synovate och publicerad i DN och Sydsvenskan. Den visar en ökad ledning för de rödgröna. I denna undersökning leder de rödgröna med 51,2 procent över alliansens 43,1 procent, dvs. 8,1 procentenheter.

Det riktigt intressanta är emellertid fördelningen mellan allianspartierna. Moderaterna har, trots att alliansen förlorat i väljaropinionen, vunnit 2,6 procentenheter sedan valet.

De stora förlorarna är de små partierna i alliansen som nästan halverats. Centern, Kristdemokraterna och Folkpartiet har tappat från 22 till 14,3 procent sedan valet. KD ligger under fyraprocentsspärren och Centern har rekordlåga 4,6 procent.

Det är farligt att leva i närheten av det stora Moderata partiet som uppenbarligen bara vinner på samarbetet i alliansen.

KD och moralen

Kristdemokraten Mats Odell har fått mycket uppmärksamhet och kritik för sitt uttalande att de rödgröna för en “tobleronepolitik”.

KDs förhållande till etik och moral är som de katolska prästernas till celibatet – mångomtalat men mest för fantasin.

DI stryper debatten

För ett par veckor sedan skrev några ledamöter i Bertil Ohlin-institutets styrelse att den svenska staten borde sälja sina aktier i Telia, Svenska Spel och Vattenfall. Deras motiv var bl.a. den marknadsföring som Svenska Spel köpte för att öka spelverksamheten och att Vattenfalls investeringar i kolindustri i Tyskland. De ansåg att “det borde vara upp till var och en att bestämma om hon eller han vill vara delägare”.

Jag ville replikera på debattinlägget, men refuserades. Mina invändningar var mycket pragmatiska.

Svenska Spel skulle kunna tjäna mycket mer pengar om de verkligen ville maximera sina vinster. I stället genomför man ett omfattande arbete för att ta sitt sociala ansvar, försöka se till att personer som har spelproblem begränsar sitt spelande. De har till och med förvärvat en produkt för spelansvar som de nu exporterar till andra länders spelföretag. Det skulle ett privat svenskt spelföretag knappast ha utvecklat. I marknadsföring ligger dessutom Svenska Spel i lä gentemot de utländska spelbolagen som under första kvartalet i år annonserade tre gänger så mycket i Sverige som det statliga svenska företaget. Då ska man minnas att de utländska bolagen inte bedriver någon tillåten verksamhet i Sverige.

När det gäller Vattenfall menar jag att ett av de verkligt stora problemen är bristen på ägardirektiv från regeringen. Att näringsministern inte har kontroll på vad som rapporteras från företagets styrelse gör inte saken bättre. Dåvarande styrelseordföranden, Dag Klackenberg, berättade nyligen för Konstitutionsutskottet att kontakterna med näringsministern i stort sett upphörde när Maud Olofsson togöver som näringsminister.

Men det problemet är ju politiskt och kan åtgärdas vid höstens val.

Det här är åsikter som Dagens Industri inte vill sprida. Det räcker med Ohlin-institutets styrelseledamöters uppfattningar. Så mycket för debatten!

Blockbytare

Idag presenterar SvD en undersökning som visar att nästan var femte borgerlig väljare och i stort sett lika många rödgröna kan tänka sig att byta block.

10 procent av borgerliga sympatisörer kan tänka sig att byta till Socialdemokraterna och 9 procent till Miljöpartiet. Av de rödgröna kan 9 procent tänka sig att rösta på Moderaterna och 6 procent Folkpartiet.

En miljon väljare kan tänka sig att byta block. Målet med Socialdemokraternas valrörelse är en miljon samtal med väljare i Sveriges största samtalskampanj. Om valarbetarna bara lyckas träffa rätt personer kan det bli den mest framgångsrika kampanjen någonsin. Men risken är att man som vanligt mest träffar redan frälsta.

Förbifart och kollektivtrafik

Om de rödgröna vinner valet i höst blir det folkomröstning om förbifart Stockholm eller satsning på kollektivtrafik. År 2012. Inget ska hända på två år.

Jag förstår ärligt talat inte varför inte politiker kan fatta de beslut de är valda för, hur alternativen tagits fram, hur det kommer sig att det ska ta två år innan folkomröstningen kan hållas.

Samma dag som beslutet meddelades publicerade DN debatt en klok artikel av Per Kågesson om att förbifarten måste innehålla en betydligt större satsning på kollektivtrafik. Nu vill de rödgröna att vi ska välja antingen eller.

Det finns bättre skäl än förbifart Stockholm att rösta på Socialdemokraterna.

Perspektiv på verkligheten

Anders Borg hävdar nu att Sverige klarar sig bättre än man trodde för ett år sedan. Arbetslösheten är 9 procent, men det är trots allt mindre än de 12 procent man trodde att det skulle bli.

Mot det ställs att arbetslösheten stigit, att färre har ett arbete och att många i den kommunala sektorn kan sägas upp eftersom de tillfälliga statsbidragen nu dras in.

Det är olika perspektiv på verkligheten. Och kanske är det vad som kommer att avgöra valet i höst – är det illa eller är det mindre djävligt än vad man befarade?

Pensionärerna demonstrerade

Idag demonstrerade PRO, pensionärernas riksorganisation, utanför Riksdagshuset i Stockholm. De vill rättvisa skatter. Det ska vara samma skatter oavsett vilken inkomst man har, lön eller pension spelar ingen roll.

Pensionärer betalar i genomsnitt 700 kronor mer i månaden i skatt än vad löntagare gör för samma inkomst. Det var 5-6 000 personer som samlades strax nedanför Slottet och ett antal kärror med namnteckningar fanns på scenen, närmare en kvarts miljon personer hade skrivit under på kravet om “Rättvisa skatter”.

Staten som ägare

Fyra ledamöter i Bertil Ohlininstitutets styrelse skriver på Dagens Industris debattsida att staten inte ska äga Vattenfall, Telia Sonera och Svenska Spel (finns inte på nätet). De tar sin utgångspunkt i Maud Olofssons uttalande 2003 att “företag som inte kan drivas utifrån ambitiösa miljömässiga och sociala riktlinjer bör säljas”.

De fyra har nog missat ett och annat trots allt. Att Vattenfall inte skulle ha något att bidra till miljön beror främst på att det saknas ägardirektiv, något som Näringsdepartementet borde ha åstadkommit för länge sedan. Sannolikt lägger dock betydande meningsskiljaktigheter mellan olika departement hinder i vägen för sådana ägardirektiv.

Svenska Spel har nyligen blivit utnämnt till världens mest ansvariga spelföretag. Bakom det ligger ett hårt arbete att driva sociala frågor. Att bedriva lönsam spelverksamhet är inte särskilt svårt. Det svåra är att göra det på rätt sätt, med socialt ansvar och genom att utveckla förnuftiga spelverktyg. Det gör Svenska Spel, men knappast i samma utsträckning privata spelföretag, vars enda intresse är högsta möjliga vinst.

Problemet, kära Bertil Ohlininstitutsstyrelse, är inte det statliga ågandet – problemet är Maud Olofsson. Det är politiskt och kan åtgärdas i höstens val.