L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Lågbeskattade företagare

I den allmänna debatten diskuteras villkoren för företagare. Det handlar bl.a. om de skatter som företagare betalar.

Jag tror det är okänt hur generösa skattereglerna är för företagare. Och jag kan tala ur egen erfaranhet.

Det handlar om de så kallade 3:12-reglerna. I den politiska debatten hör man ofta att de är krångliga, vilket förvisso är sant, och att de inte stimulerar företagande tillräckligt mycket, vilket inte är sant.

Numera har möjligheterna att ta ut vinster med låg skatt ökat dramatiskt. En ägare till ett aktiebolag kan alltid ta ut 100 000 kronor till en skattesats på 20 procent. Ingen löntagare är i närheten av att få en lön med så låg skatt.

Om företaget växer och anställer personal ökar möjligheterna till låg beskattning dramatiskt. Ett företag som inte är noterat på börsen som har en lönesumma på 10 miljoner kronor, vilket motsvarar omkring 30 anställda, kan dela ut 4,5 miljoner kronor till ägaren och endast betala 20 procent i skatt. Kapitalinsatsen som utdelningen grundar sig på kan vara så låg som 100 000 kronor.

Det är bra att entreprenörskap och företagande debatteras och får en större plats i den politiska debatten. Men det är inte företagarnas skatter som är problemet!

Nummer 45

Socialdemokraternas riksdagslista i Stockholms län, plats nummer 45. Där står Charlie Hansson. Årets entreprenör. Framtidens ledare. Brinner för entreprenörskap och socialt engagemang. Driver IT-frågor, entreprenörsfrågor, frågor om hemlöshet och segregation.

Den nya tidens företagsledare. Den nya tidens politiker. Socialdemokraterna är att gratulera!

Fem att se upp med: 2. Anders Borg

De rödgröna har en klar ledning i alla opinionsundersökningar. Men i vassen lurar många företrädare för alliansen som kommer att göra allt för att ändra på det förhållandet. Jag ska lista fem personer som kan få betydelse för valutgången.

2. Anders Borg

Finansministern är den som allra mest har talat om arbetslinjen. Den ekonomiska politikens inriktning och alla åtgärder som genomförts har gjorts därför att de ska skapa fler jobb. Allt skulle göras med budgetbalans som motiv. Jobbskatteavdragets två första steg var fullt ut finansierade genom försämringar för arbetslösa och höjda avgifter till arbetslöshetskassan och höjd skatt på fackavgiften.

De två senaste åren har finanskrisen dominerat den ekonomiska politiken. Nu är det inte tal om att finansiera skattesänkningarna. Experterna dömer ut jobbskatteavdragets fortsättning och hävdar att det finns betydligt bättre sätt att stimulera ekonomin i dessa arbetslöshetens tider när utanförskapet bara växer. Och finansministern, som så gärna vill ha teoretiska motiv för sina förslag, verkar helt ha glömt bort att alla nationalekonomer är helt ense om att sänkt skatt inge bara leder till ökad arbetsvilja utan också till att man får bättre råd att vara ledig, det främjar lättja helt enkelt.

Men se upp: Anders Borg kommer att vara ett viktigt lokomotiv för alliansen i den kommande valrörelsen. Han kommer med säkerhet att vara mycket framträdande i debatten. Han har stort förtroende i väljarkåren och anses kompetent. Förmågan att hantera finanskrisen anses ha varit god. Det paradoxala är alltså att medan det gick som på räls i ekonomin, sysselsättningen steg, skatterna sänktes och var ordentligt finansierade – ja, då sjönk förtroendet för regeringen. När krisen hänger över oss, arbetslösheten når rekordhöjder då ökar förtroendet. Anders Borgs politiska framtid lär också hänga på valets utgång; han kandiderar inte till riksdagen. Se där en nymodighet, en finansminister som inte söker folkets förtroende.

Rödgrön valseger?

När valåret 2010 inleds har den rödgröna oppositionen en ledning i alla tillgängliga opinionsundersökningar. Är det en ointaglig ledning?

Den senaste SCB-undersökningen från november 2009 visar en ledning för de rödgröna på 7,5 procentenheter. I maj 2009 var ledningen endast 3,1 procentenheter, men så sent som i november 2008 var ledningen hela 12,9 procentenheter.

Det svänger fram och tillbaka.

Ovanligt många frågetecken finns att räta ut: Kommer Sverigedemokraterna in i riksdagen? Vad händer med Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet? Vilka utspel kan vi förvänta oss under åtet när det gäller samarbete och framtida politik?

Och inte minst: Vad händer med ekonomi och sysselsättning?

Valresultatet kommer inte att vara klart förrän valsedlarna är räknade.

Entreprenör

Ordet entreprenör har ändrat betydelse går att läsa i Ingemar Unges förnämliga spalt “Språksamt” i senaste numret av tidningen Vi.

Fram till 80-talet betydde det “en som åtar sig ett uppdrag” men via engelskan har det fått innebörden “pionjär, innovativ företagare”.

Det slår mig att den gamla betydelsen är något som Socialdemokraterna känner väl. Ni vet uttrycket “När partiet kallar så….”, dvs. socialdemokrater är vana att ta på sig uppdrag.

Den är mer tveksamt om Socialdemokrater i allmänhet har samma förtrogenhet med innovativa företagare.

Socialdemokraternas framtid kommer till stor del att avgöras i vilken utsträckning partiet kan öka förståelsen för den moderna innebörden av ordet entreprenör.

Partitestet

Det är dags att komma igång med bloggandet igen. Utlandsresa och annat har kommit emellan, men nu kör vi så det ryker igen.

Jag har gjort partitestet på sajten Makthavare.

Det blev en märklig historia. Alla partier, utom Junilistan, är jag överens med till över 50 procent enligt testet. Mest överens är jag dock, som sig bör, med Socialdemokraterna (71 procent). Men därefter kommer Moderaterna med 60 procent.

De kandidater som bäst stämmer överens med mina svar är Olle Ludvigsson och Åsa Westlund på S-listan samt med trean på Centerpartiets lista.

Hm. Är partierna så förvillande lika? Eller är det något annat som är märkligt?

Jag kommer under alla omständigheter att kryssa Färm, Göran Färm som är nummer 4 på Socialdemokraternas lista!

Krögaren i Tällberg

Det var en glimrande vinterdag i Dalarna, inte särskilt mycket snö, men tillräckligt för att trädens spretiga grenar ska lysa vitt. Vi tar in på Åkerblads i Tällberg. Pittoreskt är kanske det ord som först kommer i tankarna. Allt är målat i rött och grönt. En gran med gröna kulor till vänster om ingången, på receptionsdisken en blomsteruppsättning med hälsning från Mats Hulth, VD för SHR, “Grattis till en fin artikel i Dagens Industri Weekend”.

Men skenet bedrar något. Det här är en professionell anläggning, med modern utrustning, ett utmärkt kök och egen import av delikata viner.

En titt in i köket vittnar om stora investeringar och växande utrymmen för tillagning av mat dagarna i ända. Ett samtal med Åkerblad den äldre, som nyligen lämnat över driften av etablissemanget till en av sönerna, vittnar om att man ständigt investerar allt mer. Det går bra för Åkerblads, inget tvivel om det – hög omsättning, hög beläggningsgrad och många gäster som återkommer varje år.

Men, säger Åkerblad den äldre, det är svårt med myndighetskontakterna. När jag gick i restaurangskola, påpekar han, var vi tvungna att ha kontakter med 25-tal myndigheter, idag är det ett 50-tal som har synpunkter på köket.

Jag funderar på hur det kan komma sig? Varje myndighet har säkert “viktiga” uppgifter. Men är det rationellt, ens ur den statliga och kommunala byråkratins synvinkel att dela upp verksamheten på så många händer. Som entreprenör ryser jag vid tanken på att hålla kontakt med 50 olika instanser för att få möjlighet att servera gäster mat och dryck för att glädja dem.

Vem ska äga Volvo?

Sju av tio svenskar kan tänka sig att staten går in som ägare i Volvo. Igår presenterade Sveriges Ingenjörer – ett förbund inom SACO – en ny opinionsundersökning som fick stor uppmärksamhet i Dagens Nyheter och i nyhetsflödet.

Statsminister Fredrik Reinfelt avfärdade förslaget. Han ansåg inte att staten var någon bra tillverkare av fordon. Ett annat skäl var att Volvos problem berodde på en överproduktion av bilar och att marknaden nu måste lösa överproduktionen genom att slå ut produktion.

Oppositionsledaren Mona Sahlinöppnade i stället för ett statligt ägande, som en tillfällig åtgärd under en akut kris.

Det finns all anledning att vara pragmatisk i nuvarande situation. En nedläggning av svensk fordonsindustri vore inte bara en katastrof för alla som skulle drabbas av arbetslöshet, det skulle också förstöra en infrastruktur, en kompetens och produktionsförmåga som byggts upp under lång tid.

Regeringen hade nyligen försäljning av två banker på sin dagordning – det hela blev att man i stället köpte en tredje. Vad är det som säger att staten skulle vara sämre på att äga bilföretag än banker? Vad säger att regeringen inte kan ändra uppfattning om bilföretag på samma sätt som för banker?

Frisören i Vasastan

Arne klippare är min frisör. Jag bokar alltid tid hos honom när det är dags att klippa sig, trots att det finns frisörer på närmare håll och det är heller ingen prisfråga att gå till honom. Att jag tycker han är en duktig frisör säger sig självt.

Men konsten att klippa hår bara är halva frisörens yrkeskunskap. Att vara vänlig, trevlig och föra ett lagom intressant samtal medan man sitter i frisörstolen är den andra hälften. Och Arne kan verkligen få en att känna sig väl till mods medan saxen gör jobbet.

Frisörarbetet sliter på kroppen, det vet alla. Arne, som liksom jag är motionsentusiast, har hållit den i trim. Men i somras var han tvungen att operera ena knäet. En halvprotes sattes in. Efter tio veckors konvalecens var han igång igen. Men under hösten blev det återigen svårt att klara av att stå och gå. Dags för ny operation och återigen tio veckors sjukskrivning. Så nu är salongen släckt till mitten av januari, allt medan kundernas hår växer.

Den som har behov av operation måste naturligtvis sätta tillgången till en fungerande vård högst. Men det behövs också en fungerande sjukförsäkring under tiden man inte kan arbeta. Kampen om nivån i sjukförsäkringen har varit hård och de flesta tycker att 80 procent i sjukersättning är rimlig.

Hur är det för en företagare som Arne? Ja, sjukersättning kan han givetvis få. Karenstiden har han en viss möjlighet att välja och därmed också påverka den sjukförsäkringsavgift han betalat under tiden han arbetat. Beräkningen av sjukpenninggrundande inkomst, dvs. SGI, kan vara nog så krånglig för löntagare, men för företagare är den minst sagt besvärande. För en enskild företagare gäller det att räkna ut nettoinkomsten ett år bakåt i tiden och beräkna vad den kan bli det närmaste året. Men en företagare kan aldrig ha högre inkomste än en löntagare, den så kallade jämförelseinkomsten. Den företagare som driver det som aktiebolag har däremot samma regler som vilken löntagare som helst. En hel liten vetenskap i sig.

Men SGI täcker varken kostnader för hyran, som i Arnes fall uppgår till 4 000 kronor i månaden, eller fasta kostnader för telefon och eventuella kapitalkostnader för de investeringar som man har gjort. Den företagare som inte har några tilläggsförsäkringar kan verkligen inte räkna med att få ut några 80 procent av sin inkomst vid sjukdom.

Företagarnas trygghetssystem måste bli bättre! Det måste bli lättare att våga gå från anställning till företag, att få förverkliga sin idé, bygga det egna företaget. Men då måste risken vid sjukdom, arbetslöshet och annat elände bli mindre. Nyligen presenterades ett förslag om att öka möjligheten till karens upp till ett år och motsvarande minskning av sjukförsäkringsavgift. Det löser emellertid inte problemet för den som drabbas av sjukdom. En annan väg är att staten stimulerar företagare att ta stilleståndsförsäkringar som täcker de kostnader som sjukförsäkringen aldrig kan täcka.

Kommunalråd med entreprenörsanda

Finns det socialdemokratiska kommunalråd som gjort mycket för kommunens småföretag? För att ge extra skjuts åt dessa kommunalråd med entreprenörsanda kommer entreprenör(s) varje år att utse det kommunalråd som gjort mest för kommunens entreprenörer. Vi vill naturligtvis att det ska bli trångt i porten till priset och att många ska tävla om att bli bäst.