L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Kampanjgeneralen

Idag hade jag förmånen att lyssna på David Plouffe när han höll ett timslångt föredrag på Berns. Det var spännande. Vi som följde var imponerade av hur man använde sig av teknik, nya medier och kontakten med de 13 miljoner människor som man nådde via e-post.

Men Plouffe pekade i första hand på Obamas strategi och budskap: Han ville genomföra förändringar. Det var en politisk övertygelse som vägledde Obama. Då blev kampanjledaren, som av Obama vid sitt segertal i Chicago på valnatten menad hade skapat den bästa kampanjen någonsin, ett redskap med klara linjer.

Men att det inte var oproblematiskt framgick av Plouffes tal. Man gick emot vedertagna sanningar vid ett flertal tillfällen. Man satsade stenhårt på delstater som inte hade vunnits på 40 år av Demokraterna. När McCain ville göra en paus i valkampanjen när finanskrisen bröt ut, valde man att fortsätta kampanjen mot alla tunga rådgivare.

Plouffe berättade om ansträngningarna att vinna nya väljare. Det visade sig också att bland väljare som röstat tidigare var det jämnt skägg mellan Obama och McCain, bland väljare som aldrig tidigare röstat vann Obama i det närmaste åtta av tio. Den gamla sanningen att kandidater som söker vinna väljare som tidigare inte röstat kallas “losers” kom alltså på skam.

Obama regerar nu, men organisationen hålls samman, kommunikationen med de 13 miljonerna frivilliga fortsätter. En sympatisk kampanjgeneral har talat och svaret på den sista frågan, “när kommer Obama till Sverige?” besvarades med att Obama verkligen vill öppna sig mot världen, resa och knyta kontakter, men att den ekonomiska krisen än så länge lägger hinder i vägen.

Obama har fel

I tisdags svors Barack Obama in som USA:s 44:e president. Det är otvivelaktigt så amerikanerna räknar sin presidentlängd.

Men om man tittar man närmare på alla presidenter upptäcker man att nummer 22 och 24 är samma person, Stephen Grover Cleveland, som blev vald under två presidentperioder. Men mellan hans båda perioder trängde sig Benjamin Harrison in. Det innebär att Cleveland alltså räknas som två presidenter och det kan man ju leva med.

Men när Barack Obama i sitt installationstal säger att “fyrtiofyra amerikaner har nu svurit presidenteden” är det ju fel. Det är bara 43 amerikaner som svurit presidenteden!

Bortsett från det var det ett mycket bra tal och det ska bli spännande att följa USA:s nye president.

Installation

På tisdag är det installation av USA:s 44:e president, Barack Obama. En historisk händelse. Unionkonsult i Rådhusgruppen firar med seminarium i ABF-huset, där bl.a. Olle Wästberg, Cecilia Garme och Eric Sundström medverkar. Därefter installationstal och sedan fest.

Barack Obama som president i nuvarande krisläge känns som en punkt för Reaganeran. För 28 år sedan sa han i sitt installationstal, 20 januari 1981: “In this present crisis, government is not the solution to our problem; government is the problem.” Nu ropar alla på statliga insatser, senast Assar Lindbeck på DN-debatt idag.

Analys av valresultatet

Hemkommen och full av intryck är det dags att göra en avslutande analys av presidentvalet i USA – i fortsättningen kommer bloggen huvudsakligen handla om andra frågor.

Jag tror att USA går in i en helt ny era. Det kommer inte att bli lätt för Barack Obama att åstadkomma den förändring han har väckt hopp om. Men gradvis tror jag att politiken kommer att läggas om i en mycket positiv riktning.

För det första bör han kunna avsluta kriget i Irak så som han har utlovat. Det betyder i sig en signal till världen att USA slagit in på en helt ny väg.

För det andra ställer finanskrisen stora krav på snabba handlingar och att USA kan ta ledningen för åtgärder som stabiliserar ekonomi och de finansiella systemen. Det kommer oundvikligen att handla om åtgärder från regeringarnas sida, kalla det gärna regleringar.

För det tredje kommer sysselsättningeni ett nytt fokus, med arbetslöshetssiffror som USA inte har sett på ett drygt årtionde. Det kommer exempelvis att handla om åtgärder för att få bilindustrin att överleva. Men också om att fullfölja det som inledde Obamas första presskonferens – att höja ersättningen för arbetslösa.

För det fjärde kommer arbetsmarknadsrelationerna att behöva avregleras. Det finns förslag som gör det betydligt lättare för löntagarna att organisera sig fackligt. Det kan vända den mycket negativa utveckling som innebär att bara en tiondel av löntagarna är fackligt organiserade trots att omkring sex av tio gärna skulle vilja låta sig representeras av en facklig organisation – om det bara var möjligt.

För det femte kommer klimatproblemen att ställa krav på amerikanskt ledarskap av ett helt annat snitt än det som Bush åstadkommit, som snarast förhindrat åtgärder.

För det sjätte kommer reformer av hälso- och sjukvården att vara nödvändiga som innebär att de 46 miljoner som står utan en rimlig sjukvårdsförsäkring kan få del av en rimlig vård.

För det sjunde betyder ändringen av skattepolitiken att det blir högre skatter på höginkomsttagare och lägre skatter för medelklassen. Det innebär att USA kan slå in på en väg som innebär en viss utjämning i ett land där skillnaderna ökat kraftigt.

Fört det åttonde finns det behov av investeringar i infrastrukturen att ställa stora krav på insatser för såväl vägar, broar och anläggningar som skolor och utbildning. Broar rasar samman i ett av världens rikaste länder och utbildningen för den stora massan är på många håll undermålig samtidigt som den allra bästa och mest exklusiva kan erbjudas till den som har råd.

För det nionde kan USA:s anseende i världen bli betydligt mer positiv genom att uppträdandet på världsscenen är betydligt mer inriktat på samförstånd.

Sammantaget kan USA gå i en mycket positiv riktning. Visst, problemen kommer att bli stora och visst kan det bli stora bakslag. Men det finns större förutsättningar än någonsin under den period som jag följt amerikansk politik att vara optimistisk.

Valresultatet 2008

Resultaten i valen till president, senat och representanthuset börjar klarna, även om allt ännu inte är färdigräknat.
I presidentvalet har Obama fått 65,1 miljoner väljare och McCain 57,2 miljoner röster. Det betyder 53 mot 46 procent av rösterna, en skillnad på 7 procentenheter. Det är en övertygande och betydande seger. Det betyder drygt 5 miljoner fler väljare än 2004 och avsevärt fler än i något val tidigare. Obama har fått 364 elektorer och McCain 163, men om vi utgår från att McCain vinner Missouri, den enda utestående delstaten, får han 174 elektorer. En övertygande seger för Obama alltså och ett starkt mandat för “change” som var hans tema.
Fortfarande en öppen fråga i tre senatorsval. Jeff Merkley, demokraten från Oregon, tog sin plats i senaten. De valresultat som presenterades på valnatten innehöll stora luckor framför allt områden i Portland, storstadsområden som domineras av Demokraterna. Merkley vinner alltså senatsvalet trots att det fortfarande är jämnt i sammanräkningen som omfattar omkring 85 procent av rösterna.
Merkley har anklagats för att vara frihandelsmotståndare. Det Merkley har sagt exakt det som Obama själv hävdade i presidentdebatterna. Han menar att frågor om arbetarskydd och miljöhänsyn ska tas in i handelsavtalen. Jag tycker inte det är skrämmande. Den nya administrationen kommer inte att hota frihandeln, möjligen avstå från att ta ytterligare steg för att liberalisera frihandeln. Hellre en senator som kan driva inrikespolitiken i en progressiv riktning än en konservativ republikansk senator som försvarar vilken frihandel som helst.
Ett av de märkligaste senatsvalen utspelade sig i Alaska. Den republikanske senatorn, Ted Stevens är äldst i senaten och blev dömd för korruption innan valet. I opinionsmätningarna sjönk han som en gråsten men verkar likväl vinna tillbaka sin plats. En spekulation är att han nu kommer att avgå under mandatperioden och att Alaskas guvernör, Sarah Palin, får möjlighet att utse sig själv som hans efterträdare.
I Georgia kommer det sannolikt att bli ett nyval den 3 december eftersom ingen av kandidaterna fått över 50 procent av rösterna. Den republikanske kandidaten leder dock stort inför nyvalet.
Även i Minnesota är utgången ännu oviss. Den demokratiske kandidaten, komikern Al Franken, ligger under med 238 röster och har begärt omräkning av rösterna vilket kommer att genomföras.
Summa summarum är situationen just nu att Demokraterna har 57 senatorer och Republikanerna 44, medan tre platser fortfarande inte har avgjorts. Mycket pekar dock på att Republikanerna kommer att vinna dessa tre platser. Det är under alla omständigheter mycket osannolikt att Demokraterna skulle nå de erforderliga 60 platserna för att förhindra Republikanernas filibustermöjligheter. I de 57 senatorerna har även inräknats Joe Lieberman, som ställde upp för McCain i valet, och som nu befinner sig i konflikt med det demokratiska partiet.

I representanthuset vinner Demokraterna ytterligare platser. Efter valet 2006 hade Demokraterna 31 fler platser än Republikanerna. I dagsläget har Demokraterna 254 mandat i representanthuset mot 173 för Republikanerna, dvs. en övervikt på 81 mandat. Åtta mandat är ännu inte fördelade.
Sammantaget har Demokraterna vunnit stort i alla val.

Senatsvalet

Senatsvalet är långt ifrån klart. Det var 35 platser i senaten som stod på spel, 23 av dem republikanska och 12 demokratiska.

Det var bara en demokratisk senatsplats som var hotad. Det var Mary Lendrieus plats i Lousiana. Hon blev omvald med 52 procent av rösterna.

I Virginia tog Mark Warner som väntat en plats för Demokraterna. I North Carolina utkämpades en hård kamp mellan två kvinnor. Demokraterna tog över platsen från förre presidentkandidaten Bob Doles hustru och ny senator är Kay Hagan. Ytterligare några platser vann Demokraterna.

Just nu är ställningen 56 senatorer för Demokraterna, 40 för Republikanerna och i fyra delstater är valet ännu inte avgjort. I samtliga dessa fyra ser det ut som om Republikanerna kommer att vinna. I Minnesota är det oerhört jämnt, demokraternas Al Franken, komikern och författaren, ligger några hundra röster efter Republikanen. I Alaska leder Stevens trots den skandal han varit inblandad i, vilket får anses sensationellt. I Georgia leder Repulikanernas kandidat stort, men får kanske inte 50 procent av rösterna som krävs för att bli vald, det kan alltså bli omval i Georgia den 3 december.
Mest smärtsamt är det att Demokraten Jeff Merkley ligger två procentenheter bakom Republikanen Smith.

Just nu ser det alltså ut att bli 56 demokratiska senatorer och därmed har Republikanerna skaffat sig en viss makt över presidentens lagförslag.

Presidentvalets resultat

Barack Obama blir USA:s 44:e president den 20 januari 2009. Han vann överlägset, även om det i dagsläget inte ser ut att han gjort en “landslide”.

Han fick 62,5 miljoner röster, mot McCains 55,4 miljoner, så långt det nu är räknat. Det betyder att Obama fick 52 procent av avgivna röster och McCain 46 procent.

Elektorsrösterna anses avgjorda i 47 delstater och Obama leder med 338 elektorer mot McCains 163 elektorer. Av de tre delstater som återstår har Indiana 11 elektorsröster och där leder Obama med någon procentenhet, Missouri med 11 elektorsröster där McCain leder med någon procentenhet samt North Carolina med 15 elektorsröster där Obama leder. Om det går enligt nuvarande resultat blir det 364 elektorsröster för

Obama och 174 för McCain. Det är en betydligt större seger än opinionsundersökningarna förutsåg.

Obama vann alla de delstater som ansågs vara “battleground states”: Florida, Pennsylvania (55 procent av rösterna), Ohio och Virginia. Faktum är att Obamas seger är så stor att han hade kunnat förlora alla dessa stater och ändå blivit president.

Han vann såväl New Mexico (57 procent av rösterna), som Colorado och Nevada – inte helt överraskande men trots allt bättre än man kunde våga hoppas.

I Washington DC fick Obama 93 procent av rösterna.

Det är en tveklös, stor och övertygande seger. Bradley-effekten? Ja, det kan man undra var den tog vägen.

Valvakan avslutas

Vi tog oss från Sweden House upp till en bar inne i stan, Nathans, där vi lyssnade på när McCain förklarade sig besegrad. Det var ett mycket fint , han tog på sig att misstag hade gjorts men skulle inte en enda stund gräma sig över fel han gjort. Han hade ringt Barack Obama omkring klockan 22.30. Strax därefter lyssnade vi på Barack Obama som sa att “change” hade kommit till USA. Han bjöd in alla som inte hade röstat på honom men vars röst han hörde och vars hjälp han behövde. Publiken i Chicago jublar. Talet är väl värt att läsa, men också lyssna till och titta på. Jag får chansen att bjuda Lars Hjalmarson, bokförläggaren på Hjalmarson och Högberg, på den whisky han vann på ett vad strax före avresan till USA. Han är nöjd, både med valresultat och whiskyn. Hans hustru, min kollega Lena Josefsson strålar. Studieorganisationen Bildas, John Staffas, som fyllde 50 år häromdagen här i USA, skrockar och är nöjd. Vi drog vidare genom stan, mot Vita Huset. Där har samlats tusentals människor, företrädesvis unga. Bilarna tutar, gatukorsningar blockeras, folk dansar, jublar och är glada. Vita Huset ser lite ödsligt ut bakom gräsmattan. Det är en sådan glädje att man inte kan föreställa sig något liknande. På CNN visar de hur jättelika människomassor samlats vid Times Square i New York för att fira. I Chicago är glädjen enorm, Oprah Winfrey säger att hon aldrig upplevt något liknande. Jesse Jackson gråter öppet i glädje och stolthet.

USA har valt sin 44:e president!

Valvakan fortsätter IV

Valvakan fortsätter och det ser allt bättre ut för Obama. Vi har följt röstsammanräkningen i Virginia. McCain ledde med 50 000 röster tidigt på kvällen. Successivt åt Obama upp detta försprång och nyligen ledde han med 7 000 röster. Snart kommer CNN att deklarera att Virginia har vunnits av Obama. Presidentvalet är i praktiken klart – Obama har just nu 207 elektorsröster av nödvändiga 270 mot McCains 89 – och Obama kommer att deklareras vinnare i presidentvalet.

Nyligen kom Martin Ådahl, från tankesmedjan som Centern finansierar, och frågade hur det går i Leesburg och Mannassas i Virginia men det gick inte att se. Nyliberalen Johan Norberg, som är verksam på en av högerns tankesmedjor i USA (Cato) pratar med Marie Söderqvist, journalist och PR-konsult, och de ser inte alltför nedstämda ut trots att nyliberalismen faktiskt lidit ett stort nederlag. Johan säger till och med till mig att han tycker det är riktig roligt att Obama vinner, men är mer bekymrad över demokraterna kommer att kontrollera kongressen,

Valvakan fortsätter III

CNN har precis gjort prognosen att Ohio går till Obama. Spridda applåder på svenska ambassaden. Men det verkar som om många kommit hit för att mingla och inte studera valresultatet. Ambassadören ser bekymrad ut, Thomas Östros ser nöjd ut, Cecilia Stegö-Chilò, som hann vara statsråd i ett par veckor och numera är PR-konsult, skrattade till, Birgitta Ohlsson tycker att det hela verkar bra trots att det inte är Hillary som kämpar för Demokraterna. Nu frågar Johnny Nilsson – ständigt denne Johnny – vad som menas med prognostiserade elektorer. Nu säger Johnny att jag borde stava hans namn rätt; pinsamt säger han. Jag håller med och rättar.

Fredrik Sjöberg, suverän organisatör av Arenagruppens resa, och jag följer intensivt resultaten i Virginia på våra datorer. Det är helt jämnt just nu. Den delstat som skulle avgöra valet har hamnat på efterkälken men tendensen är klar: Obama hämtar in, låg 50 000 röster efter för en stund sedan och nu är skillnaden nere i 7 000 röster i skillnad. Obama går mot en storseger!