L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Rabatt på DN

Sedan lång tid är jag DN-läsare. Jag såg också fram emot att få läsa Heidi Avellan som. Hon är en spännande och oförutsägbar skribent, politisk chef i Sydsvenskan. Hon tvingades dock tacka nej till jobbet. Valet föll i stället på Peter Wolodarski. Det känns förutsägbart och, ärligt talat, ganska trist.

Alltså bestämde jag mig – det blir SvD i framtiden!

När jag ringde DN och bad att få säga upp prenumerationen fick jag omedelbart utan vidare spisning ett erbjudande på 25 procents rabatt. Mycket märkligt!

Sensmoralen är alltså att innan du betalar prenumerationen nästa gång; Ring DN och säg att du ska säga upp tidningen!

Ökat s-stöd

Den senaste opinionsundersökningen från Novus Opinion visar att väljarstödet för socialdemokraterna återigen ökar. Samtidigt minskar stödet för moderaterna med hela 2,4 procentenheter. Skillnaden mellan den borgerliga alliansen och de samverkande rödgröna partierna är nu uppe i 10,7 procentenheter.

Är det den ekonomiska krisen som börjar spilla över på regeringen? Är det ordningen på samarbetet mellan de rödgröna partierna som gett gemensamma utspel? Eller är det helt enkelt bara en tillfällig statistisk effekt?

Hur som helst öppnar dagens opinionsmätning för nya tag och äntligen går socialdemokraterna återigen fram, från 37.8 till 38.8 procent.

Obama har fel

I tisdags svors Barack Obama in som USA:s 44:e president. Det är otvivelaktigt så amerikanerna räknar sin presidentlängd.

Men om man tittar man närmare på alla presidenter upptäcker man att nummer 22 och 24 är samma person, Stephen Grover Cleveland, som blev vald under två presidentperioder. Men mellan hans båda perioder trängde sig Benjamin Harrison in. Det innebär att Cleveland alltså räknas som två presidenter och det kan man ju leva med.

Men när Barack Obama i sitt installationstal säger att “fyrtiofyra amerikaner har nu svurit presidenteden” är det ju fel. Det är bara 43 amerikaner som svurit presidenteden!

Bortsett från det var det ett mycket bra tal och det ska bli spännande att följa USA:s nye president.

Seminarium från installationen

När Barack Obama installerades som USA:s 44:e president hade vi ett seminarium i ABF-huset. Medverkande var bl.a. Olle Wästberg, Cecilia Garme och Eric Sundström. Det finns möjlighet att se seminariet här nedan.

Livesändning

Installation

På tisdag är det installation av USA:s 44:e president, Barack Obama. En historisk händelse. Unionkonsult i Rådhusgruppen firar med seminarium i ABF-huset, där bl.a. Olle Wästberg, Cecilia Garme och Eric Sundström medverkar. Därefter installationstal och sedan fest.

Barack Obama som president i nuvarande krisläge känns som en punkt för Reaganeran. För 28 år sedan sa han i sitt installationstal, 20 januari 1981: “In this present crisis, government is not the solution to our problem; government is the problem.” Nu ropar alla på statliga insatser, senast Assar Lindbeck på DN-debatt idag.

Godmorgon världen

I morse var det Godmorgon världen som vanligt. Jag kombinerade joggingturen med att lyssna på programmet. Vad som slog mig var virrigheten hos panelen. Hade det rödgröna samarbetet lett till tydligare politik? Var det bra att två block stod mot varandra?

Lotta Gröning har ett svårslaget rekord i att ha alla möjliga oförenliga uppfattningar. Hon hävdade att det var skönt att käbblet på vänsterkanten var över. I nästa mening beklagade hon tvåpartisystemet och hoppades att exempelvis Vänsterpartiet skulle profilera sig. För att återigen hävda att Vänsterpartiet är det mest lojala parti som finns, alltid till stöd för socialdemokratin. Hon pekade på att man hade tolv års vana vid samarbete och att det hade gått bra.

Lotta Gröning började i regeringskansliet i början av 1990-talet. Hon kom till arbetsmarknadsdepartementet strax efter att Vänsterpartiet röstat bort en socialdemokratisk regering. Då valde alla vänsterpartister att rösta med moderater, folkpartister, kristdemokrater och centerpartister.

Samarbetet har hittills också bara gällt inrikespolitik, inte utrikespolitik. Och kritikerna påpekade just vilka problem som det kommer att bli när Vänsterpartiet ska driva sina, många gånger helt ohållbara, utrikespolitiska utsvävningar.

Visst gick det bra att samarbeta om många budgetar. Visst genomfördes många reformer i samarbete mellan de tre partier som nu bildat det rödgröna samarbetet. Men det är trots allt en helt annan sak att sitta i regeringen med tre partier.

Samarbetsgrupperna har nu presenterats och Vänsterpartiet representeras i en av grupperna av Kalle Larsson, en riksdagsledamot som gärna försvarar kommunismen.

Omprövning av LAS?

På DN debatt skriver Magnus Henrekson under söndagen om problemen med Lagen om anställningsskydd, LAS. Han menar att lagen är otidsenlig, att den (kanske) tjänade sitt syfte när den kom till på 1970-talet men att den i dagens dynamiska arbetsliv har mer negativa effekter.

Hans poäng kan sammanfattas med att LAS inte skapar den trygghet den var tänkt att utgöra och att den förhindrar den välbehövliga dynamik som behövs för ett modernt arbetsliv. Eftersom lagen är dispositiv sker det förhandlingar mellan de avtalsslutande parterna om att ändra de generella turordningsreglerna som innebär att den som kom sist in i företaget är den som först ska lämna arbetsplatsen vid nedskärningar. Det som skulle skapa trygghet har i stället lett till att de anställda hamnat i händerna på förhandlande ombudsmän och arbetsgivare som kan komma överens över huvudet på de anställda på ett allt annat än transparent sätt, menar Henrekson. Han hänvisar till uttalanden från såväl PTK som IF Metall att avvikelser i turordningen nu görs i nio av tio nedskärningar. LAS har samtidigt inneburit inlåsning och minskad dynamik på arbetsmarknaden.

Det är en omtvistad fråga hur aktiv fackföreningsrörelsen var för att få igenom LAS. Visserligen finns det ingen facklig företrädare som inte försvarar den ordning som LAS innebär på arbetsplatserna. Det har otvivelaktigt gett de fackliga organisationerna makt att godkänna avvikelser från den lagenliga turordningen. Men det har också påverkat relationerna till arbetsgivarna.

Stig Malm skriver i sina memoarer att “vissa inom arbetarrörelsen har stor förståelse för den vrede och ibland uppgivenhet som arbetsgivarna uttryckte under den här perioden” samt att “en lång period av samförstånd bröts”.

Det är svårt att se hur förändringar i lagstiftningen skulle kunna göras av lagstiftaren utan att mycket hårda motsättningar skulle uppstå. Om regeringen i dagsläget river upp LAS skulle det leda till en mycket hård och berättigad reaktion från fackföreningsrörelsen.

Däremot kanske det går att tänka sig en uppgörelse mellan parterna på arbetsmarknaden som kan utgöra ett bättre underlag för både trygghet och flexibilitet. Ett avtal, en överenskommelse mellan parterna, är alltid starkare än en lag som endast den ena parten är bekväm med.

Kanske är tiden mogen – risken för arbetsgivarna är att en socialdemokratisk regering 2010 till och med kommer att försämra LAS ur deras synvinkel och för fackföreningsrörelsen är hotet med fyra nya år med alliansregeringen och därmed ett helt annat mandat för arbetsrättsliga förändringar kanske tillräckligt skrämmande.

Euro i Klippan och Haparanda

I helgen meddelades det att Klippans kommun har gjort det möjligt för betalning i Euro. Haparanda har redan gått över till Euron som betalningsmedel. Vid årsskiftet blev Slovakien det 16:e landet som övergett den egna valutan. 

Frågan är när Sverige ska ta steget över till den gemensamma valutan? Det är nu drygt fem år sedan folkomröstningen hålls den 14 september 2003. Det är dags för en förnyad diskussion!

Krögaren i Tällberg

Det var en glimrande vinterdag i Dalarna, inte särskilt mycket snö, men tillräckligt för att trädens spretiga grenar ska lysa vitt. Vi tar in på Åkerblads i Tällberg. Pittoreskt är kanske det ord som först kommer i tankarna. Allt är målat i rött och grönt. En gran med gröna kulor till vänster om ingången, på receptionsdisken en blomsteruppsättning med hälsning från Mats Hulth, VD för SHR, “Grattis till en fin artikel i Dagens Industri Weekend”.

Men skenet bedrar något. Det här är en professionell anläggning, med modern utrustning, ett utmärkt kök och egen import av delikata viner.

En titt in i köket vittnar om stora investeringar och växande utrymmen för tillagning av mat dagarna i ända. Ett samtal med Åkerblad den äldre, som nyligen lämnat över driften av etablissemanget till en av sönerna, vittnar om att man ständigt investerar allt mer. Det går bra för Åkerblads, inget tvivel om det – hög omsättning, hög beläggningsgrad och många gäster som återkommer varje år.

Men, säger Åkerblad den äldre, det är svårt med myndighetskontakterna. När jag gick i restaurangskola, påpekar han, var vi tvungna att ha kontakter med 25-tal myndigheter, idag är det ett 50-tal som har synpunkter på köket.

Jag funderar på hur det kan komma sig? Varje myndighet har säkert “viktiga” uppgifter. Men är det rationellt, ens ur den statliga och kommunala byråkratins synvinkel att dela upp verksamheten på så många händer. Som entreprenör ryser jag vid tanken på att hålla kontakt med 50 olika instanser för att få möjlighet att servera gäster mat och dryck för att glädja dem.