L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

KDU-ledare om Palme-mord och demokrati

Jag råkade av en slump hamna i en grupp på Facebook som handlade om händelser året 1986. Det var då jag upptäckte en kommentar av Dag Elfström: “Då blev världen befriad från Olof Palme”.

Det var ju en häpnadsväckande kommentar och jag upptäckte att denne Dag Elfström bloggar på den konservativa bloggen “Tradition och fason“. Han skriver om det önskvärda i att inskränka demokratin, bl.a. genom att införa registreringstvång för att få rösta och ta bort rösträtten för de som är intagna på fängelser.

Han kallar sig högerman i kristdemokratisk exil, är distriktsordförande i KDU i Östergötland.

Frågan är om det går att uttrycka sig hur som helst inom Kristdemokraterna? Är de förenligt med god etik och hög moral?

Sak och person

Bengt Silfverstrand ägnar mig ett helt inlägg på sin blogg och ger kommenterar här på min blogg. Han anser att han angriper i sak, medan jag tycker det är svårt att se annat än att summan av hans inlägg blir häftiga personangrepp.

Påhoppens bakgrund är att jag och Göran Johnsson skrev en artikel på DN debatt om Socialdemokraternas samarbete med Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Redan här har vi gjort ett grundfel. Silfverstrand undrar varför “nödvändigtvis i en borgerlig blaska”. Vi ville givetvis nå fler än de partiaktiva. Vi ställde en del frågor till Miljöpartiet och Vänsterpartiet t.ex.

Vi har tidigare publicerat artiklar i den socialdemokratiska tidskriften Tiden (också då fick vi kritik av Silfverstrand).

Men Silfverstrand tycker inte att “Petterssons tankeluddighet” skingras när vi menar att det är problematiskt att samtidigt forma egen politik, hantera rådslag och ha en kongress framför sig, samtidigt som vi förhandlar med andra partier om en gemensam regeringsplattform. Man kan tycka att jag har fel, men “tankeluddigt” är det inte, utan glasklart.

Silfverstrand anser att jag blir “rent patetisk” när jag understryker att vi inte deltar i en kampanj riktad mot Mona Sahlin, utan tvärtom uppskattar henne som partiledare. Dagen innan påstod han att Göran Johnsson och jag givit ett “ohejdat bidrag till Mosa-Mona-kampanjen”.

Silfverstrand hävdar att jag blivit en “slav på den borgerliga triumfvagnen”. Nej, jag vill att Socialdemokraterna ska bli ett regeringsparti med en förnuftig politik formad i sak.

I samma stil är Silfverstrands påstående att vi ägnar oss åt att knäppa “ner byxorna och visa rumpan inför borgerliga estradkameror”. Vi känner oss starka i vår övertygelse att bidra till Socialdemokraternas politiska utveckling, inget annat.

Tankeluddig, patetisk, slav, byxlös och i fel forum. Det är Bengt Silfverstrands bidrag till en saklig debatt.

Jag tycker det är ett allmänt problem i den nuvarande socialdemokratiska diskussionen. Personer ifrågasätts. Ursinniga angrepp riktas mot individer som har “fel” arbetsplats. Det gäller exempelvis Jonas Morian, en av de mest ambitiösa och sakligt inriktade socialdemokratiska bloggarna.

Socialdemokrater som har “fel” åsikt ifrågasätts i sitt ärliga uppsåt. Det gäller Per Åhlström och Niklas Nordström. Båda har presenterat inlägg till stöd för en fortsatt användning av kärnkraften. De är personligen engagerade för en sådan politik men ifrågasätts för att de finansierats av “fel” organisationer och därmed har tvivelaktiga uppdrag.

Andra har “fel” ideologi eftersom de presenterar en pragmatisk uppfattning om socialdemokratins framtid. Det gäller Erik Laakso, en av de mest övertygande och energiska bloggarna bland socialdemokrater.

Dessutom är det “fel” att glädja sig åt Socialdemokraternas nya syn på entreprenörskap. Då blir jag tillskriven uppfattningen att det skulle vara det allena saliggörande eller att det går att göra ett hederligt arbete även om man är arbetare. Hm – varför bli så vrång när det finns socialdemokrater som faktiskt driver egna företag?

Jag kommer säkert att råka ut för fler påhopp från Bengt Silfverstrand – han förefaller ha oändligt med tid för att söka nya angreppspunkter på dem som han bestämt sig att förfölja med sina skriverier. Om han dessutom tror att det ske i skymundan från borgerliga läsare har han fel, han toppar ofta listan över mest lästa bloggare och det beror inte på att det är bara socialdemokrater som läser hans inlägg!

Samarbetet med V och MP

I lördags skrev Göran Johnsson och jag en artikel på DN debatt. Rubriken blev “Sahlins samarbete stort hot mot partiet”.

Vi har fått väldigt många reaktioner på artikeln. I allmänhet mycket positiva sådana. “Bra artikel”, “välformulerat och viktigt”, “tvingas tyvärr konstatera att jag instämmer i allt ni skrivit” är några kommentarer som vi fått.

Men visst finns det kritik. Det är främst kärnkraften som retar en del partivänner. Jag har stor respekt för att det finns många som anser att kärnkraften ska avvecklas. Det finns olika åsikter om energipolitiken i partiet. Vi som anser att kärnkraften kommer att spela en stor roll i den framtida energibalansen måste göra vår röst hörd. Vi tycker verkligen att det är viktigt att få en blocköverskridande överenskommelse i energipolitiken.

Problemet är att Socialdemokraterna nu sitter i arbetsgrupper med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att göra upp om en framtida politik. Strategivalet att nu gå i koalitionsförhandlingar med dessa partier går det att ha olika uppfattningar om.

Dessutom pågår ett intensivt arbete inom Socialdemokraterna för att forma en egen politik, i olika rådslag och kommissioner.

Det är svårt för partiets medlemmar att dels komma överens med MP och V om en framtida regeringspolitik. Risken är att Socialdemokraterna kommer överens med dessa partier och därmed lägger en våt filt över de spännande debatter som t.ex. ska föras på Socialdemokraternas kongress i höst. Vi tycker att det är ett problem, oavsett vad man tycker om kärnkraft!

De som tror att vi med vårt inlägg vill delta i en kampanj mot Mona Sahlin får dock leta efter andra att debattera med. Vi har all anledning att uppskatta henne som partiledare och med den öppna ledarstil hon visat prov på borde hon passa sig för vänner som Bengt Silfverstrand som vill låsa debatten inom partiet och där det förefaller endast finnas utrymme för en ståndpunkt åt gången. Sorry Bengt, men vi vill nog fortsätta tillhöra de som gillar Mona Sahlin. Att problematisera partiets situation är inte att göra partiet en otjänst, tvärtom, det är det som är partiets livsluft!

Helle Kleins förlorade heder

I Aftonbladet skriver Helle Klein om det hon kallar “reaktorkramarna”, de som vill öppna för möjligheten att bygga nya kärnkraftverk på samma platser som de nuvarande verken. Hon underkänner en opinionsundersökning från Novus Opinion som är beställd av Framtidens Energi. en organisation som består av näringslivsorganisationer och fackliga organisationer inom industrin. Verksamheten i Framtidens Energi finansieras av Svenskt Näringsliv.

Som lobbyorganisation anlitar Framtidens Energi PR-företaget Prime där bl.a. förre SSU-ordföranden Niklas Nordström är verksam med energifrågan. Han har skrivit i Göteborgs-Posten redan i december 2008 om att Sverige borde följa Finlands exempel och bygga nya kärnkraftverk.

Helle Klein gillar inte att det finns opinionsbildare som arbetar för kärnkrften. Om de ska göra det måste de redovisa exakt hur de är finansierade, vilka intressen som står bakom och hur vederbörandes åsikter formats. Själv skriver hon i en tidning, vars utgivning möliggörs av den norska mediekapitalismens flaggskepp som förutom Aftonbladet också är storägare i Svenska Dagbladet. Utgivningen möjliggörs av att Aftonbladet också har en betydande sensations- och kändisjournalistik, eftersom Helle Kleins ledare och krönikor knappast skulle inbringa särskilt många kronor för tidningens överlevnad.

Jag tycker Helle Klein ska driva sin linje, jag är glad att Aftonbladet finns och även om jag inte delar hennes åsikter om kärnkraften och helst skulle vilja att tidningen hade en annan politisk linje skulle jag inte drömma om att ifrågasätta Kleins avsikter. Därför borde hon också avstå från att misstänkliggöra andra. Genom att göra det förlorar hon sin heder.

Jag vet att Niklas Nordström, liksom jag själv, har ett brinnande intresse för energifrågan. Det borde Helle Klein respektera!

Maud hycklar

I torsdags träffades den historiska överenskommelsen om energin. Den öppnar för att bygga nya kärnkraftverk där de nuvarande finns, samtidigt som också satsningen på förnybar energi fortsätter.

Gott så. Men när Maud Olofsson ska försvara uppgörelsen inför de egna kommunpolitikerna i Visby i helgen hycklar hon. “Centern har inte ändrat åsikt om kärnkraften” hävdade hon, “men vi kan leva med att kärnkraften under en överskådlig tid kommer att vara en viktig del av Sveriges energiförsörjning”.

Men Centerns åsikt var ju fram till i torsdags att vi inte kunde leva med kärnkraften. Centern har vunnit val på att inte vilja ladda nya kärnkraftverk. Centern har gjort flera uppgörelser genom åren som haft den utgångspunkten.

En i sak riktig uppgörelse solkas av Maud Olofssons hyckleri. Säg som det är: vi har ändrat åsikt och det är bra för Sverige!

Kärnkraft igen

De borgerliga partierna i regeringsalliansen har idag kommit överens om energipolitiken. Uppgörelsen som regeringen presenterat innebär satsningar på förnybar energi, med målet att 50 procent av all energi ska komma från förnybara källor år 2020. Men uppgörelsen innebär också att “kärnkraftsparentesen förlängs genom att inom ramen för maximalt tio reaktorer tillåta nybyggnation på befintliga platser” och att “tillstånd ska kunna ges för att successivt ersätta nuvarande reaktorer i takt med att de når sin ekonomiska livslängd”.

Det nuvarande förbudet mot att bygga nya kärnkraftverk hävs alltså. Det har skapat vånda hos kärnkraftsmotståndarna i Centern. För den som är gammal nog att minnas Thorbjörn Fälldin minns hans klassiska formulering: “Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse.” Kärnkraftsfrågan var avgörande för den borgerliga valsegern 1976. Därefter dagtingade Fälldin med sin övertygelse och laddade kärnkraftverk.

Dagens kärnkraftsuppgörelse rör upp känslorna lite varstans. “Ibland blir man bara så trött på politik” skriver Björn Elmbrant på Dagens Arena och menar att nya kärnkraftverk skulle bli alldeles för dyra att bygga. Vänsterledaren Lars Ohly menar att “centern har sålt sin själ” och den samlade oppositionen dömer ut Alliansens energipolitik. Det blir alltså strid om energipolitik i valet 2010!

Utgången av ett sådant val är inte given.

Inom fackföreningsrörelsen är tongångarna mer positiva:”Det är bra att regeringen går vidare med att energipolitiken står på tre ben” säger Stefan Löfvén, ordförande i IF Metall. Framtidens energi, som är ett gemensamt organ för industrin och de fackliga organisationerna inom industrin, redovisar en opinionsundersökning som visar att sex av tio väljare stödjer Alliansens uppgörelse.

Utan tvekan har regeringen med sitt initiativ ställt oppositionen mot väggen. Det är ju uppenbart att det finns en spricka inom det socialdemokratiska partiet, där fackföreningsrörelsen har en diametralt annorlunda uppfattning än partiets samarbetspartier. Hur det ska gå att förena i en valrörelse 2010 återstår att se.

Vi befinner oss mitt i en ekonomis kris. Massarbetslöshet hotar. Människor är inte dumma. De vet att tillgången till billig energi är helt avgörande för industrins framtid, många basindustriers överlevnad och för att i framtiden behålla sysselsättning.

Spåren förskräcker – socialdemokratin har förlorat val på kärnkraften förut! Låt det inte hända en gång till, den här gången med omvända förtecken.