L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Entreprenör

Ordet entreprenör har ändrat betydelse går att läsa i Ingemar Unges förnämliga spalt “Språksamt” i senaste numret av tidningen Vi.

Fram till 80-talet betydde det “en som åtar sig ett uppdrag” men via engelskan har det fått innebörden “pionjär, innovativ företagare”.

Det slår mig att den gamla betydelsen är något som Socialdemokraterna känner väl. Ni vet uttrycket “När partiet kallar så….”, dvs. socialdemokrater är vana att ta på sig uppdrag.

Den är mer tveksamt om Socialdemokrater i allmänhet har samma förtrogenhet med innovativa företagare.

Socialdemokraternas framtid kommer till stor del att avgöras i vilken utsträckning partiet kan öka förståelsen för den moderna innebörden av ordet entreprenör.

Mona Sahlins partajhelg

Att Mona Sahlin varit på 50-årsfest i helgen har knappast förbigått någon. Stora rubriker blev det i kvällspressen, t.ex. i Expressen med rubrik “Mona Sahlin tog privatjet till lyxfesten”. Moralismen i rubriken gick inte att ta miste på. Av artikeln framgår det att hon betalade för resan själv, att det handlade om ett 50-årskalas för hennes kompis Micael Bindefeld och att festen hölls på Mallorca.

“Inte så smart, Mona Sahlin”, skrev Helle Klein på ledarsidan i Aftonbladet på lördagen. Hon finner det “obegripligt” att Mona väljer fest i stället för valspurten i kyrkovalet. Själv har minsann Helle Klein varit på det ena mötet efter det andra, välbesökta och med engagerade medlemmar.

Själv har jag inte rösträtt i kyrkovalet, eftersom jag inte är medlem i den fristående kyrka som fortfarande har rätt att ta in medlemsavgifter via Skatteverket och till de styrande församlingarna anordnas medlemsomröstningar med statlig medverkan.

Själv tycker jag Helle Kleins kommentar är obegriplig. Jag hoppas bara att Mona Sahlin har haft skitkul under festen!

Vinst på vård, skola och omsorg

Det fanns en tid när i praktiken alla i Sverige tyckte att uppgiften att ta han om barn, gamla, sjuka och lära ungdomar för livet i huvudsak var en uppgift för kommunalt anställd personal. Därefter har allt mer lagts ut på entreprenad, vi har fått Pysslingen, Kunskapsskolan och vårdcentraler som ägs av läkare och stora vårdföretag.

Är detta bra eller dåligt? Jag kan se uppenbara nackdelar om fokus på barnstugan eller servicehuset ligger på att göra vinst. Det finns också problem med friskolor som skapar segregation och betygsinflation när de konkurrerar om skolpeng och behöver attrahera elever.

Media har i ett antal reportage visat hur personal som tagit över olika kommunala verksamheter kunnat göra stora vinster i sina företag och också delat ut vinster, t.ex. DN, DN, SvT, SvD.

För de flesta är det säkert stötande med dessa gigantiska vinster som många kunnat göra. Ledande socialdemokrater har också fokuserat på problemet med vinstutdelningar från offentligt finansierade verksamheter. Det gäller t.ex Carin Jämtin i en DN-debattartikel och Veronica Palm i gårdagens Aktuellt.

Enligt min mening blir det en felaktig och populistisk infallsvinkel. Om vi vill att eventuella vinstmedel ska plöjas ner i företaget, dvs. fler leksaker i förskolan, bättre utrustning i vårdcentralen, blir företaget mer värt och ägarna kan vid en eventuell försäljning göra en vinst den vägen. Ett stort företag har dessuom alla möjligheter att sätta interna priser för att undgå att själva skolan eller någon annan verksamhet går med vinst. I ett litet företag är det läkaren, förskolechefen eller rektorn som många gånger äger företaget och kan således ta ut vinsten i form av högre lön. Det finns alltså uppenbara svårigheter att förhindra privata företag att gå med vinst, vilket förvisso är själva poängen med ett företag.

Vad kan vi då göra? Vi skulle, som SSU-kongressen beslutade i somras, kunna förbjuda friskolor och återgå till en situation när kommunen själv bedriver verksamheten. Jag tror med en viss underdrift inte att det är en framkomlig väg.

I stället tror jag att man ska fokusera på åtgärder som förbättrar kvaliteten i offentligt finansierade verksamheter och minskar kostnaderna. I fallet med förskolechefen som efter ett år kunde kvittera ut 3 miljoner i vinst fanns ingen kritik från föräldrarna, ingen kunde påstå att verksamheten skötts på ett dåligt sätt. Däremot kan man fråga sig hur upphandlingen gått till, hur priset på försäljningen sattes och hur mycket skattepengar vi ska betala för verksamheten. Ett annat liknande exempel är den riksbekanta försäljningen av Tibble gymnasium i Täby, en försäljning som av kammarrätten förklarats olaglig: försäljningen skedde till ett för lågt pris.

Jag menar alltså att Socialdemokraterna borde inrikta sig på att kommuner och landsting ska bli riktigt bra upphandlare. Man ska ställa upp ordentliga kriterier för kvaliteten i verksamheten, allt ifrån personaltäthet till undervisningstimmar och material. Man ska följa upp verksamheten noggrant och se till att vi får ut det vi ville med det vi använder skattepengarna till. Vi ska se till försäljningar sker till marknadsmässiga priser. Slutligen ska vi givetvis försöka minska kostnaderna – om förskoleverksamheten ger så stora vinster, utan att tumma på kvaliteten, är det uppenbart att vi betalar för mycket. Vi måste också ställa oss frågan hur kommunala förskolor kan kosta så mycket mer om det inte har en bättre kvalitet i form av nöjda barn och föräldrar.

Kvalitetskriterier, uppfölljning och utvärdering, möjligheter att minska kostnader och marknadsmässiga försäljningspriser tror jag är gångbara vägar för att förbättra offentligt finansierad verksamhet, oavsett om den bedrivs av kommuner eller privata företag.

Att stirra sig blind på vinsten luktar populism och blir i slutändan bara kontraproduktivt.