L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

DN vantolkar

“Fler rödgröna gillar Reinfeldts politik” var huvudrubriken i Dagens Nyheters pappersupplaga idag. På webben har det ändrats, men nu heter det att “fler rödgröna tar Reinfeldts parti“.

I texten får vi veta att Synovate frågat ett urval av svenska folket om politiken gynnar eller missgynnar dem själva. Andelen som anser sig “personligt gynnade” av regeringen Reinfeldts politik har ökat från 32 till 43 procent.

Det är förvisso anmärkningsvärt. Men det är stor skillnad mellan att gynna och att gilla eller ta parti för. Jag behöver bara gå till mig själv: God ekonomi och bra arbete – visst har jag gynnats, men om jag gillar det är en helt annan sak.

Och vad de rödgröna väljarna tycker är än så länge skrivet i stjärnorna, trots DNs braskande rubrik.

Utanförskap

Under 2006 var Näringslivets Ekonomifakta mycket aktivt. I stora annonser berättade man om hur ekonomin utvecklades. “Vi redovisar fakta, du tar ställning” var deras motto. De ville man att vi skulle titta in på deras hemsida, www.ekonomifakta.se.

En av deras mer framträdande serier var den om utanförskapet. Varje månad redovisades hur många som befann sig i vad som kallades utanförskap, samma begrepp som alliansregeringen använde. Den kraftiga betoningen på hur många som inte arbetade var en av de viktigaste faktorerna bakom den borgerliga valsegern.

Sedan februari 2008 redovisar inte längre Näringslivets Ekonomifakta hur många i Sverige som befinner sig i utanförskap!

Vänster eller höger?

De senaste veckorna har det hållits val i bl.a. Norge och Tyskland. I Norge sitter vänsterregeringen kvar. I Tyskland led SPD ett svårt nederlag och av allt att döma bildar kristdemokrater och liberaler ny regering.

I svensk socialdemokrati har det lett till en diskussion om vilka slutsatser Socialdemokraterna ska välja. Företrädare för partivänstern pekar på erfarenheterna, se hur illa det går för SPD som samarbetet i regering med CDU och jämför med Arbeiderpartiet i Norge.

Låt oss ändå ta en titt på utgångspunkterna.

I Tyskland regerar CDU/CSU efter nio av tio val. Det var endast Gerhard Schröder som lyckades bilda regering med de gröna (trots att han helst ville regera med CDU). Men andra tyska kanslerer från SPD, Willy Brandt och Helmut Schmidt, ingick i storkoalitioner. Det var den enda möjligheten att komma till makten. Andra vägar gavs inte. Och det var först när man antagit Bad Godesberg-programmet, då man rensade ut planekonomin och marxistiskt bråte, som partiet blev regeringsfähigt.

I Norge regerar Arbeiderpartiet med Senterpartiet, som alltså väljer en vänsterallians till skillnad från svensk Center som väljer högerallians, och Sosialistisk Venstre. Detta vänsterparti bildades 1975 och har ingen kommunistisk bakgrund, inga försyndelser i historien att göra upp med. Det kan jämföras med svensk vänster som är ett rakt led från gamla kommunistpartier och en partiledare som till för några år sedan kallade sig kommunist. I Norge röstar dessutom närmare hälften av de borgerliga väljarna på det främlingsfientliga Fremskrittspartiet. Bortsett från att det verkligen utgör en tydlig fiende så splittrar det dessutom borgerligheten.

Jag tror det är vanskligt, för att uttrycka sig med en underdrift, att använda erfarenheterna från Norge och Tyskland som rättesnöre för svensk socialdemokrati.

Det handlar heller inte om att anpassa sig till medelklassen genom att föra en borgerlig politik. Det handlar om att skapa en förnuftig politik som förmår att samla en stor del av medelklassen – det är grunden för att vinna val för socialdemokratin!