L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Partiledardebatten

Kvällens partiledardebatt avslöjade det inhumana i regeringens sjukförsäkring. I stället för ordentlig rehabilitering fastnar sjuka människor i Arbetsförmedlingens förvaring.

- Det här är Sveriges svar på Lucky Luke, sa Peter Eriksson, regeringen skjuter snabbare än de tänker och genomför ett hafsverk.

Moderaterna och ekonomin

Igår proklamerade Anders Borg att krisen är över. Det går bättre för Sverige, hävdade han, och vändningen har gått förvånansvärt fort.

Idag kom det en personlig inbjudan via mail till Moderaternas seminarium om läget i svensk ekonomi. Anders Borg ska presentera den aktuella konjunkturprognosen. Bankekonomer från SEB och Nordea ska kommentera och därefter finns det utrymme för frågor och diskussion. I inbjudan heter det att detta är “återuppstarten av Moderaternas seminarier om ekonomisk politik”. De etablerades av ekonomerna på Moderaternas kansli före valet 2006 och nu kommer ett flertal seminarier att genomföras under våren och sommaren 2010.

Det kan onekligen bli viktiga inslag i Moderaternas försök att etablera sin syn på den ekonomiska utvecklingen och hur den ekonomiska politiken ska bedrivas. Det blir allt tydligare att alliansregeringen helst vill glömma det som varit, säga att allt är bra nu och att om vi (läs: Anders Borg) får fortsätta blir allt bra i framtiden också.

Jag förstår inte strategin

Säga vad man vill, men den borgerliga alliansens strategi valåret 2006 var väloljad. Budskapet, framtoningen och fräschören gick onekligen hem.

Men hur står det till idag? Misstag läggs till misstag. Vattenfall – har någon sett ägardirektiven än? SAAB – hur hade det gått om Maud fått som hon ville? Sjukförsäkringen – varför så brutalt när man verkligen hade kunnat uppnå bättre effekt med rätt handlag? Pensionärerna – hur kom man fram till kombinationen av straffskatt och minskade pensioner på samma gång?

Till det kan läggas direkta klantigheter. Bajset som skulle torkas upp i trappuppgången – “Arbetslinje” sa statsministerns presschef. Den sjuka trebarnsmor som blev avhyvlad av två moderata riksdagsledamöter – “Vi vet vad som är bäst för dig” skrev de som svar på Alexandras förtvivlan.

Men nu kommer ytterligare ett bottennapp. En riksdagskandidat för centern, Jonas Pettersson, försöker ta heder och ära av alla byggnadsarbetare. De är lata, ineffektiva, springer om varandra, dricker kaffe och ägnar sig åt allt annat än att arbeta. Han smygfilmar byggen och mästrar hela branschen.

Han ska verka för ökad produktivitet genom ökad konkurrens hävdar han, om han kommer in i riksdagen. Vad han inte nämner är att produktiviteten i Sverige har minskat tre år i följd under högeralliansens tid. Om Jonas Pettersson menar allvar borde han försöka ägna sina krafter åt att förhindra att alliansen får förnyat förtroende.

Det är svårt att förstå den borgerliga strategin – vill de inte vinna valet?

Desperat högerallians?

Opinionssiffrorna talar emot Fredrik Reinfeldt och hans högerallians. Avståndet tycks snarare växa än minska till den rödgröna oppositionen. Det lämnar regeringspartiernas trogna ingen ro. Särskilt risken för att något av de borgerliga partierna ska hamna under spärren på 4 procent.

Sanna Rayman skriver i Svenska Dagbladet och undrar vart Alliansen ska. Hon vill slå ett slag för att allianspartierna ska bild valkartell och registrera ett gemensamt partinamn. Det skulle göra att alla röster på alliansen skulle räknas.

Det skulle, enligt borgerliga debattörer, öppna hela det borgerliga landskapet och, får man förmoda, frälsa oss från socialdemokratisk ondo.

Nåväl, det finns nog många borgerliga väljare som skulle känna det frånstötande att tvingas rösta på hela paketet. Visserligen vet alla nu att de bildar en gemensam regeringsallians. Men att cementera de styrkeförhållanden som idag råder mellan partierna kan bli svårsmält.

Inget pekar på att partierna kommer att lockas att bilda en valallians, men debatten i sig själv tyder på en desperation från många som ser den borgerliga makten glida dem ur händerna.

Kapitalisterna har sagt sitt om SAAB

Under ett års tid har förståsigpåare, näringsminister och väldigt många cyniker baktalat SAAB: Det skulle bara vara att lägga ner, företaget hade inte varit lönsam på 50 år.

Idag har kapitalisterna sagt sitt: SAAB lever vidare, åtminstone tills vidare. Olyckskorparnas gravöl kan ställas in.

Moderater hoppar på sjuk individ

Två ledande moderata riksdagsledamöter, Helena Rivière och Gunnar Axén, hoppar idag på 30-åriga Alexandra som för en tid sedan skrev om hur tillvaron slogs sönder när hon blev utförsäkrad. På Aftonbladet debatt skriver moderaterna om “sjuka” Alexandra, dvs. de menar uppenbarligen att hon simulerar sin sjukdom. De skriver att vi i Alexandras artikel inte får veta vad hon lider av “bara att hon är ’sjuk’, som om frisk / sjuk var ett binärt förhållande, etta nolla”.

Antagligen är sjukdom vad Alexandra upplever. Hon skrev i sin artikel om det förvirrade mötet med Arbetsförmedlingen den 4 januari. Där fanns förvirrade personer som berättade om regler och vad som skulle gälla, förmedlare som sa emot varandra om vad som gällde. Men på frågan om hon skulle få någon form av rehabilitering blev svaret koncist: På Arbetsförmedlingen kunde hon inte förvänta sig någon rehabilitering! Uppdraget var tydligt; skriv på att delta i förmedlingens verksamhet, annars blir det inga pengar.

Alexandra är sjuk med svag ställning i samhället, två moderata riksdagsledamöter hoppar på henne, som om de visst vilken situation hon befinner sig i. Det är inte bara cyniskt, det är brutalt!

Mona Sahlins poäng

I kvällens debatt med Fredrik Reinfeldt tog hon hem flera poäng.

- Varför ska pensionärer betala högre skatt än pensionärerna – pension är inte bidrag och det ska beskattas lika som lön. Lön och pension ska beskattas lika.

- Jobbskatteavdraget har inte skapat några nya jobb, pensionärernas barnbarn har fått det svårare att få jobb.

- Starka, trygga sjukförsäkringar är viktiga för arbetslinjen. Så länge människor inte kan arbeta ska man kunna få sjukersättning. Stupstocken som ni införde var inte ett litet misstag, det fick kritik från början.

- Människor ska få rättigheter vid vissa tidpunkter, vi satsar resurser på rehabilitering i stället för skattesänkningar.

- Vi har helt olika syn på människors drivkrafter, det visar sig i era försämringar i sjukförsäkring och arbetslöshetsersättning.

- Skatt som regeringen har praktiserat har inte gett fler jobb, det har blivit orättvisare, vi säger nej till de senaste jobbskatteavdraget.

- Jag ska aldrig någonsin sänka skatten utan att finansiera sänkningen. Jag vet hur viktigt det är med stark ekonomi för landet. Jag har varit med och dragit tillbaka ekonomin från underskott till överskott.

- Det går att klara både jobben och rättvisan.

- Det finns två vägval att göra, lägre skatt och färre jobb eller att sätta jobben främst genom att satsa på investeringar.

Bra jobbat, Mona! Hon blir förhoppningsvis nästa statsminister!

Nummer 45

Socialdemokraternas riksdagslista i Stockholms län, plats nummer 45. Där står Charlie Hansson. Årets entreprenör. Framtidens ledare. Brinner för entreprenörskap och socialt engagemang. Driver IT-frågor, entreprenörsfrågor, frågor om hemlöshet och segregation.

Den nya tidens företagsledare. Den nya tidens politiker. Socialdemokraterna är att gratulera!

Moderaters löften ihåliga

I dagens DN debatt skriver statsminister Fredrik Reinfeldt och moderaternas partisekreterare Per Schlingmann att löner och arbetsvillkor inom välfärden ska öka. Barngrupperna i förskolan ska inte vara större än att alla barn ska bli sedda. Inom äldreomsorgen ska möjligheterna att hinna med uppgifterna och att de äldre inte ska bli lidande av brist på personal.

Allt ska bli bättre inom välfärden. De kryddar med att moderaterna ska “stå för de reformer som ger välfärdens medarbetare större inflytande och där vi möjliggör utökade satsningar på kompetens samt ledarskapsutveckling”.

Artikeln är viktig för att förstå Moderaternas taktik inför valet 2010. Partiet ska framstå som välfärdens garant. Moderaterna vill inte prata om det som varit utan fokusera på nya löften. De tuffa beslut som regeringen genomfört ska väljarna glömma, nu handlar det om mjuka, varma och generösa förändringar.

Socialdemokraternas uppgift är givetvis att avslöja bristen på verklighetsförankring. Moderaternas politik i regeringsställning har gjort oss alla fattigare. Produktionen har sjunkit. Och inte nog med det, produktionen per timme har gått ner tre år i följd.

Politiken har inte ökat förutsättningarna för högre löner, det är verkligheten som Moderaternas strateger vill glömma.

Hur kommer det att gå?

En ny opinionsundersökning från Novus Opinion presenterades igår. Oppositionens övertag är 9,9 procentenheter – på två månader när klimatmöte i Köpenhamn, SAAB, sjukförsäkring och Vattenfall dominerat den politiska debatten har avståndet mellan blocket ökat från 3 till nästan 10 procentenheter.

Det är framför allt MP som går som en raket i opinionen – sedan valet 2006 (som ingalunda var ett dåligt val för partiet) har man mer än fördubblat sin väljarandel.

Att de dåliga opinionssiffrorna besvärar regeringens allianspartier framgår av all önskvärd tydlighet. Fredrik Reinfeldt uttryckte sin farhåga redan i sitt jultal den 21december, innan de senaste förhållandevis dramatiska undersökningarna kommit, att “utgångsläget är inte bra”.

Partisekreterarna för allianspartierna framträdde häromdagen på en gemensam idéfrukost på Timbro. De skulle berätta om hur de såg på framtiden. Det blev ett håglöst och föga inspirerande möte mellan de fyra. Och det är ändå partisekreterarna som ska hålla modet uppe, inte minst när det blåser snålt.

I gårdagens partiledardebatt uppträdde de fyra borgerliga partiledarna hätskt och Mats Knutson hävdade att “Mona Sahlin gjorde en av sina bättre partiledardebatter hittills”.

Utgångsläget för en rödgrön seger i årets val ser alltså mycket goda ut. Men det är trots allt över ett halvår till valet. Det kommer att kunna hända väldigt mycket under den tid som återstår innan väljarna säger sitt vid valurnorna. Det finns därför anledning att varna för alltför uppskruvad optimism. Alla valrörelser tenderar att bli jämna och det finns skäl att tro att regeringen kommer att göra sitt bästa för att ändra på de opinionssiffror som nu gäller.