L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Tjänstemoms en väg ut ur rödgrönt dilemma

Igår skrev språkrören, Peter Eriksson och Maria Wetterstrand, en artikel på DN debatt. De föreslog bland mycket annat att tjänstemomsen skulle sänkas: “Vi vill få tjänstesektorn att växa genom att sänka momsen inom en rad branscher. Det ska bli billigare att reparera trasiga saker, äta på restaurang, gå till frisören och att laga cykeln. Hållbar konsumtion av tjänster måste stimuleras och vi vill ta ett första steg under mandatperioden. Att sänka momsen är en långsiktigt bättre lösning för tjänsteföretag än ett system där vissa företag blir bidragsberoende och kan överleva enbart på grund av utbetalningar från Skatteverket.”

Idag instämmer Mats Hulth, också på DN debatt, och hävdar att sänkt restaurangmoms ger minst 10 000 nya jobb. Villkoret är att den sänks till 12 procent, samma nivå som momsen på livsmedel i butikerna ligger på.

Detta föranleder en liten betraktelse över restaurangmomsens historiska utveckling. För länge sedan, före den stora skattereformen i början av 1990-talet, var restaurangmomsen 11 procent, medan mat i butik belades med full moms, dvs. 25 procent.

Skattereformens syfte var att göra rent hus med sådana avvikelse, alltså skulle alla varor och tjänster beskattas lika med 25 procent. Undantagen var få och väl definierade – tyckte lagstiftaren.

I samband med en krisuppgörelse på våren 1995 kom Socialdemokraterna överens med Centern om att sänka momsen på livsmedel i butik till 12 procent. DÃ¥ har vi alltså gått från att ha lägre moms på restaurangmat än butiksmat till precis den motsatta situationen.

Ingen som tycker att det är viktigt att skapa arbetstillfällen, som vill underlätta arbetsdelning och underlätta för människor att kunna äta färdiglagad mat på restaurang kan tycka att dagens ordning är rimlig. Vi borde givetvis underlätta för företag att etableras så att de kan erbjuda tjänster till rimliga priser. Därför är Miljöpartiets och besöksnäringens krav på sänkt moms en rimlig väg.

Det kostar mycket är invändningen. Ja, det gör att man måste vara noggrann i finansieringen av momssänkningen. Men det kan vara en väg ut ur det dilemma som det rödgröna nejet till RUT-avdrag har skapat!

Tjänstemoms

Finns FP i sjukförsäkringen?

Härom dagen hade jag anledning att googla om taket i sjukförsäkringen och hur det utvecklats.

En av de första adresserna som kom upp hänvisade till en artikel som låg utlagd på Folkpartiet Liberalernas hemsida. Rubriken var “Höj taket i sjukförsäkringen” med undertexten att “socialförsäkringen är ett centralt liberalt bidrag till den moderna välfärdsstaten”.

Nyfiken klickar jag på länken men hamnar då vid följande information: “Sidan du efterfrågar finns inte, har flyttats eller raderats. Vänligen kontrollera webbadressen och försök igen. Kvarstår problemet, kontakta oss”.

Nej, just det. Folkpartiet har lagt sig för Moderaterna och de andra alliansbröderna i ett centralt inslag i den moderna välfärdsstaten. Sänkt tak, minskad ersättning och utförsäkring har ersatt det moderna. Förvaring på Arbetsförmedling har ersatt välfärden.

Folkpartiet finns inte i sjukförsäkring. Är det inte ett tecken i tiden?

Rödgrön ledning

Nya opinionsmätningar visar att de rödgröna leder i opinionen. Enligt Synovate i DN är övertaget 4,6 procentenheter, enligt Novus Opinions mätning för TV 4 leder de rödgröna med 9,1 procentenheter. Endast vid någon enstaka mätning i Synovate har regeringsalliansen varit i ledning med någon tiondels procentenhet sedan valsegern 2006. I samtliga andra mätningar har det varit rödgrönt övertag.

Vi kommer att kunna diskutera opinionsundersökningar varje vecka fram till valet. Men ingen ska inbilla mig att det rödgröna övertaget är tillräckligt. När valrörelsen är i full gång är det förslag för framtiden, partiernas företrädare och bedömningen av vilka som kan leda landet som kommer att vara avgörande.

Och den matchen har de rödgröna än så länge inte vunnit!

Åsa Linderborgs demokrati

I morse framträdde Aftonbladets kulturredaktör Åsa Linderborg, denna gudabenådade författare, i P1 Morgon. Anledningen var hennes kritik mot nedskärningarna på DNs kulturredaktion.

Kulturen är nödvändig för demokratin, hävdade Linderborg. Därför är det ett hot mot demokratin.

Det är märkligt att kommunister så till den milda grad hävdar demokratin – utom i länder som infört kommunismen!

Skrämsel, skrämsel och skrämsel

Idag var det farliga sajter på löpsedlarna i Stockholm: “Ny undersökning: De farligaste sajterna för dina barn”.

Samtidigt har Moderaterna en stor reklamkampanj i tunnelbanan. De vill veta var vi är rädda, när vi känner oro på olika stationer i underjorden. Partiet spelar på vår osäkerhet.

Farliga sajter, otäcka tunnelbanestationer – det är farligt att vara människa. Men frågan är om det inte är tryggheten, säkerheten och självkänslan som främst borde dominera våra sinnen.

Jag tycker inte om skrämseln som just nu sprids i Stockholms innerstad!

Uddén Sonnegård avklädd

I gårdagens Aktuellt skulle Eva Uddén Sonnegård förklara hur reglerna för praktikanter var utformade. Hon inledde med att berätta att hon som statssekreterare var mer insatt i de konkreta åtgärderna, att hon kunde ge bra svar på frågor om regelverket för långtidsarbetslösa som är ute på praktik. Detta var ursäkten för att arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin inte svarade på frågor som uppstått till följd av frågor han tidigare besvarat.

Därefter berättar Uddén Sonnegård att man på Arbetsförmedlingen i Göteborg har missuppfattat reglerna. Det framgår tydligt, enligt statssekreteraren, att reglerna gör att långtidsarbetslösa på praktik ska ha rätt att söka arbete under 20 procent av arbetstiden. I Göteborg hade man rätt att söka arbete under 4 timmar i månaden, vilket motsvarade 2,5 procent av arbetstiden.

Vid närmare granskning visade det sig att reglerna inte var så entydiga, tvärtom fanns det inga sådana regler. Nu var det stabschefen på Arbetsmarknadsdepartementet som fick svara på frågor, beklaga att det uppstått ett missförstånd och att man nu skulle rätta till det.

Av detta kan vi lära oss att de inte har någon koll på vad de håller på med på Arbetsmarknadsdepartementet. Men vad som är viktigaren är att det framgår att det finns en växande skara människor, för närvarande nästan 20 000 och om ett par år 40 000 personer enligt Aktuellt, som utför arbeten där arbetsgivaren inte behöver betala någon lön. Risken för undanträngning från ordinarie jobb är betydande.

Det är ett växande problem att arbetsmarknadspolitiken utarbetas av personer som saknar kompetens för uppgiften, bortsett från att ideologin bakom åtgärderna känns främmande. Sällan har en statssekreterare blivit så avklädd som i Aktuellts intervju. Se gärna inslaget här.

Göran Hägglund över gränsen

I gårdagens Agenda debatterades Ilmar Reepalus uttalanden om judar och antisemitism. Göran Hägglund antydde att Reepalu kanske har dolda skäl att säga som han gör, att han skulle fiska efter muslimska röster. Eftersom KD-ledaren menar att Ilmar Reepalu lagt skulden på judarna själva för de hatbrott de utsatts för, innebär det att han tror att muslimerna tycker det är bra med hatbrott mot judar.

Det är de grumligaste vatten Göran Hägglund är ute och fiskar i. Samtidigt som han alltså försvarar judarnas rätt att få skydd mot hatbrott, hävdar han att det skulle gå att vinna muslimska röster genom att bortse från sådana brott.

Han har därmed gjort sig skyldig till ett angrepp mot muslimska invånare i Sverige på det grövsta sätt.

För övrigt gjorde Ilmar Reepalu förtydliganden i programmet där han bestämt tog avstånd från angreppen mot judar i Malmö, betonade att han många gånger uttalat sin övertygelse om rätten till staten Israels fortlevnad.

“Tack för analysen”

sa Aktuellts presentatör ikväll till Margit Silberstein. Inslaget handlade om socialdemokrater som inte lever som de lär, de drar av utgifter för hushållsnära tjänster. Det skulle stå dessa socialdemokratiska politiker dyrt att handla mot sitt samvete och vi får se en reporter som jagar socialdemokrater i riksdagen. Som extra krydda får vi åter se Laila Freivalds smälla igen dörren sedan hon jagats av journalister för att hon röstat för ombildningen av sin bostad till bostadsrätt.

Nu väntar vi på alla inslag om borgerliga politiker som tar ut ATP trots att de varit mot det, alla företagare som tar emot bidrag för att ta emot praktikanter som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, alla moderater låter bli att skicka tillbaka barnbidraget trots att de varit emot det eller alla som tar emot bostadsbidrag men som menar att det inte ska finnas. Och inte minst vill vi se alla betala den fulla kostnaden för förskola av alla som är emot maxtaxan på dagis.

Analys? Billig propaganda och förföljelse av socialdemokrater, var vad det handlade om.

Leva som man lär?

Nu har Aftonbladet dragit igång en kampanj mot Socialdemokrater som utnyttjar möjligheten att göra skatteavdrag för hushällsnära tjänster. “S-elitens blunder. Vill avskaffa pigavdraget men utnyttjar det själva”.

Enligt Vänsterpartiets Josefin Brink kan det här öka politikerföraktet och Lena Mellin skriver att “man bör leva som man lär”.

För mig är det självklart att alla, inklusive ledande socialdemokrater, ska leva efter de regler och villkor som gäller. Just nu finns det en möjlighet att göra avdrag för hushållsnära tjänster. Då måste alla kunna göra sådana avdrag. Det faktum att man är emot sådana avdrag skulle behandlas på något annat sätt är orimligt. Tvärtom visar det väl att ledande socialdemokrater faktiskt vill avskaffa en förmån som de själva drar nytta av. Det om något är väl god moral.

Nej, Dagens Arena – bättre kan ni!

Nisha Bisara, chefredaktör för Dagens Arena och med 4,5 miljoner kronor på fickan i anslag från LO, blir tyvärr väldigt osaklig i dagens ledare: “Först en självklarhet som verkar ha gått förlorad i debatten om avdrag för hushållsnära tjänster: det finns en begränsad mängd skattepengar” skriver hon.

Det är naturligtvis inte sant, det vet varje ekonom som blivit fostrad i keynesiansk anda. Antalet skattekronor beror i första hand på hur mycket vi arbetar, hur många företag som sätter människor i sysselsättning, om det finns företagare som är villiga att utveckla produkter som kan säljas på en marknad. Den enkla sanningen är att skatter kan både främja och förhindra tillväxt. Det finns exempelvis kontraproduktiva skatter som kan leda till större skada för ekonomin än de intäkter de ger.

Jag menar att det är det främsta motivet till att det är rimligt att sänka skatten på exempelvis hushållsnära tjänster. Men det finns fler skäl. Genom att göra svarta tjänster vita blir det möjligt för facket att träffa kollektivavtal med städföretagen. Lyssna på vad bl.a. Fastighets ordförande skrev i frågan: “Den största fördelningspolitiska effekten av att införa ett avdrag för hushållsnära tjänster är att de som i dag utför svartjobb i hemmen skulle få en möjlighet till vanliga hederliga arbeten med kollektivavtal i seriösa företag. De som i dag utför svartarbeten i hushållen har kanske den svagaste ställningen på arbetsmarknaden av alla grupper, helt hänvisade till arbetsgivare i hemmen, utan trygghet, rättigheter eller sociala förmåner. För deras skull vill vi ta strid för rimligare villkor för de hushållsnära tjänsterna.”

Ingen som är emot skatteavdrag för hushållsnära tjänster har tagit upp arbetsförhållandena för de som arbetar som städare i hemmen.

I stället ältas om och om igen det säkert riktiga påståendet att det främst är högavlönade som utnyttjar avdraget. Men det var också högavlönade som först använde skattesubventionerad barnomsorg. Som tur är valde man att gå vidare, byggde ut daghemmen som blev förskolor och blev en angelägenhet för alla barnfamiljer.

Nej, Nisha, bättre kan du och tillsammans skulle det gå att utveckla ett avdrag för hushållsnära tjänster och avdrag för hantverkstjänster som skulle gagna även lågavlönade LO-familjer!