L-O Petterssons blogg – Entreprenör (S)

Krögaren i Tällberg

Det var en glimrande vinterdag i Dalarna, inte särskilt mycket snö, men tillräckligt för att trädens spretiga grenar ska lysa vitt. Vi tar in på Åkerblads i Tällberg. Pittoreskt är kanske det ord som först kommer i tankarna. Allt är målat i rött och grönt. En gran med gröna kulor till vänster om ingången, på receptionsdisken en blomsteruppsättning med hälsning från Mats Hulth, VD för SHR, “Grattis till en fin artikel i Dagens Industri Weekend”.

Men skenet bedrar något. Det här är en professionell anläggning, med modern utrustning, ett utmärkt kök och egen import av delikata viner.

En titt in i köket vittnar om stora investeringar och växande utrymmen för tillagning av mat dagarna i ända. Ett samtal med Åkerblad den äldre, som nyligen lämnat över driften av etablissemanget till en av sönerna, vittnar om att man ständigt investerar allt mer. Det går bra för Åkerblads, inget tvivel om det – hög omsättning, hög beläggningsgrad och många gäster som återkommer varje år.

Men, säger Åkerblad den äldre, det är svårt med myndighetskontakterna. När jag gick i restaurangskola, påpekar han, var vi tvungna att ha kontakter med 25-tal myndigheter, idag är det ett 50-tal som har synpunkter på köket.

Jag funderar på hur det kan komma sig? Varje myndighet har säkert “viktiga” uppgifter. Men är det rationellt, ens ur den statliga och kommunala byråkratins synvinkel att dela upp verksamheten på så många händer. Som entreprenör ryser jag vid tanken på att hålla kontakt med 50 olika instanser för att få möjlighet att servera gäster mat och dryck för att glädja dem.